Annelie's Blogg

Det ar bara att erkanna - jag kanner mig knappt som en musiker eller sangerska langre. Det var nastan 2 & ett halvt ar sen vi slutade i bandet, & drygt ett ar sen vi hade en spelning. Sista gangen jag sjong offentligt var hemma i Tolgs kyrka forra julen. Det ar en stor sorg for mig, & jag vet inte riktigt vad jag ska gora at det... Nu sjunger jag hemma med Tova varje dag (TACK H & A och L & F for bocker & CD's med svenska barnsanger), & varje vecka pa baby-simmet kampar jag mig igenom sangerna som sjungs dar. Ja, sangerna ar det ju inget fel pa, men sim-froken har det vi musikhogskolemanniskor kallar "dagisfrokensyndromet", & byter tonart sa ofta hon kan i varje sang ... Skulle jag sjunga for full hals i bilen eller nagon annanstans haller inte rosten, jag borjar hosta & far ont i halsen. VAD AR DET FRAGAN OM????!!! Ar det meningen att det ska vara sa har i resten av mitt liv nu? Jag saknar kicken av att fa en sang eller lat att lata fantastisk, jag saknar att framtrada & ge jarnet pa en scen eller vad det nu kan vara i for sammanhang, jag saknar resultatet av svettiga korovningar  - nar koren bara later himmelsk i en harlig kyrka, jag saknar att vara MUSIKER!!! Vet dock inte hur jag ska gora for att komma dit igen...

For er som saknar Nya Zeeland & dess 1000 olika skiftningar i gront kommer har en liten bild fran var tradgard.
Vi saknar er ocksa!!!